Dream Thin

Jag har hållit på med maten och vikten i 2,5 år nu. Sen jag var 14. 14!! Så jävla sjukt. Jag hatar det faktum att min mamma satte mig i den situationen av den kärlek hon hyser till. Jag förstår inte att den kärlen kan orsaka mig så mycket smärta. Jag kan sitta och bara gråta när jag se mina ben i spegeln. Ibland kan jag sitta och trycka i mig någon smet eller någon annat kalori-rikt och tänka på att jag inte orkar bry mig. Men fy fan vad jag ljuger för mig själv. Jag bryr mig så jävla mycket så det finns inte. Jag orkar inte att jag ska bry mig. Jag orkar inte att jag inte pallar trycket. Jag orkar bara inge mer. Hur skönt vore det inte att bara inte finnas. Det är så lätt.. Men jag kan inte, jag får inte..