Dream Thin

Jag är så less på mig själv, vet inte vad jag leker för lek. Tror att jag ska klara av att bli smal? Jag har försökt i 2 år, om jag bara klarat av att gå ner till 65 kg vafan tror jag att jag skulle klara att gå ner till 55 kg? Är jag dum på något sätt, vad tror jag? Jag är slö och lat och gymmar aldrig, tränar lagsport 3-4 gånger i veckan, men det är inte samma sak.. Jag vräker i mig mat, så jag har ont i magen (som nu, fan avd det värker..) och ändå tror jag att vågen ska visa mindre än 70 nån gång snart ju. Var är jag ifrån? Planeten Idiot? Jag orkar inte med, mina förväntningar i relation med min ansträning. Jag försöker knappt. Kan jag ge mig, jag är en jävla tönt som ens tror på mig själv.. Från om med nu max 1000 kcal/dag. Och så måste jag börja gymma, inga ursäkter fan ditt tjocka, feta, slöa äckel ursäkt till tjej!!

Okej, så n väger jag 69, jag går inte ner så mycket som jag vill, därför funderar jag på att börja räkna kalorier igen. Jag gick ju ner typ 5 kg på 1 månad. Så från och med imorgon  börjar jag med det igen.

Först ska jag nå 65 kg, sen därifrån ska jag till 60 och sen 57 kg. Sen får jag se hur jag känner mig. Men nu kör jag igen. Ska börja blogg här också. Så ni kan hålla koll på mig. Det hjälper verkligen!! Tack för all hjälp!

Jag känner mig så jävla ensam, onödig. Varför finns jag? Vad fan gör jag här? Jag har kompisar, massa kompisar. Alla ser mig som den där populära tjejen, det vet jag. Men jag har inga vänner, ingen som alltid finns där, ingen jag alltid kan ringa. Ingen som förstår mig, jag är helt sjukt ensam. Jag håller inte på och försöker få er att tycka synd om mig, jag har det ju bra, egentligen, men det är så här jag känner, måste dela med mig. Jag är bisexuell också, nästan 100% säker, och det är inte helt okej, inte accepterat av mina kompisar, vissa kanske men inte alla. Långt ifrån. Ingen vet att jag tror att jag är det. Ingen känner mig egentligen. Jag vill att alla ska veta, acceptera, jag vill våfa vara mig. Riktiga mig. Folk ser mig som en rik, dryg, självsäker bitch. När jag egentligen inte är rik, visst jag ahr det bra, jag är inte dryg jag är jätte snäll bryr mig, vill finnas där. Jag är extremt osäker, vågar inte vara mig själv. Jag hatar mig själv. Jag är så jävla äcklig. Ingen vet det att jag känner så här, jag är så inte den dom tror.

Jag har som två röster i huvudet. Två olika viljor i själen. Jag vill bli smal, jag ska bli smal. Jag älskar mat, älskar laga mat, älskar baka älskar äta. Ser upp till människor som klarat av att gå ner massa kilo och hålla sig där. Ser upp till folk som inte bryr sig om vad andra tycker om dom, som inte bryr sig om deras lår är större än personens brevid. Hälsosama i livet, i hjärtat som unnar sig, som älskar sig själva ändå. Jag vill vara en utav dom människorna, jag vet inte vem jag vill vara mest. ÄLska mig själ eller vara smal. Jag orkar inte med den här kampen. Mat fyller den tomhet jag känner, ensamhet, villrådighet. Jag vill vara lycklig jag vill vara smal. Jag förstår inte varaför vissa människor föds smala, dom kan äta vad dom vill knappt träna och bara vara smala. Jag tränar, kämpar med maten. Ändå är jag fet. Jag klarar det inte, jag orkar inte. Jag är inte så stark som alla tror, jag är svag, extremt svag.

Jag tappade helt motivationen igår och återfick den först nu! Känns jobbigt, tillbaka på ruta 1. Men jag ska ha smala ben och platt mage, jag vet att jag kan. Ingen annan vet därför måste jag bevisa det! Fy fan! Ska aldrig äta mer än storleken på min knutna näve vid ett tillfälle. Då måste väll magen krympa? Och kilona rasa jag sak nå mitt första mål på 60 kg till 12 juni, max 60 kg. Och det är bara stopp nummer 1. Sen fan. Jag kan, jag vet att jag kan. Jag måste bara veta det när alla mina kompisar går till max, eller när dom sitter och tar en glass i solen. Jag kan också göra det men då kommer jag inte bli smal. Och jag ska det. SÅ jag kan strunta i det där. Jag KAN! JAG VET DET!

Det går nte bra överhuvud taget. Ska börja skriva igen, för när jag skrev helt öppet min vikt och allt jag åt så åt jag mindre för att jag inte ksulle behöva skämmas. Nu vet ingen hur mycket jag äter, inte bra. Vägde 67,9 kg innan middagen. Ska ta tag i allt seriöst! Inte imorgon eller nån annan dag bara så där, utan nu planerar jag. På måndag. Ska väga mig, ta alla mått och sånt på Söndag, så ska jag regelbundet hålla matdagbok, och skriva här varje dag från och med måndag. Jag har nästan 11 veckor på mig från och med måndag att bli av med 8 kg. 75 dagar.  Det är ungefär 0,73 kg per vecka, ska väll inte vara så svårt. Med min nya crosstrainer och allt (träningsmaskin). Den 12 juni ska jag max väga 60 kg, gärna mindre! Men jag ska ha ett rimligt mål så jag inte misslyckas, vet inte om jag orkar med det en gång till. Jag är nämligen helt skizzo i huvudet just nu, skit jobbigt. Ibland låter det så här "jag ska bli smaaaal, jag är så äcklig feeet kan inte är blää bajs" Ibland är det så här " jag ahr alltid varit mullig kommer alltid vara det acceptera, vissa killar/tjejer gillar det" Orka! Ska inte få anorexia ska inte stanna fet. Ska bli smal, med kontroll! Måndag den 30:e då kör vi, seriöst nu skämtar inte. Ska rensa kylskår, frys och skafferi, ska prata med mamma att jag ska bli nyttig etc etc. Nu fan! SÅ JÄVLA TAGGAD!

" Tänkte bara komma med ett fakta (kolla upp det om du inte tror mig): huruvida man har en ätstörning eller inte handlar inte om hur mycket man väger. Man kan väga 38 och vara ätstörd likaväl som man kan väga 85 och vara ätstörd. Allt handlar om hur man tänker och hur man beter sig kring mat och vikt. Jag är själv anorektiker. Kämpar just nu för att komma mig ur det, med hjälp av en ätstörningsenhet. Och tyvärr måste jag nog säga att enligt hur anorexi klassificeras så har du det. Och det där med att man inte kan väga XXkg och vara anorektiker... alla anorektiker som väger typ 40 kilo har ju också börjat på någon vikt. Det är inte vikten det handlar om. Snälla, ta kontakt med en ätstörningsenhet och be om hjälp innan det går för långt. De kan dessutom hjälpa dig att få träffa en dietist så du får veta hur du äter bäst för din kropp och hur regelbundenhet faktiskt påverkar viktnedgång bättre än att knappt äta alls. Jag håller mina tummar för att du inte sjunker djupare ner, jag vet vilket helvete det är! "

Om nån av er läst kommentaren innan, eller ja nu har ni ju gjort de, så kan jag lova er att jag inte har en ätstörning jag lovar. Jag bara tröttnade på att vara större än alla mina kompisar, att aldrig kuna låna kläder av dom. Och om nån av dom testade mina byxor så skrattade dom för dom var så stora. Jag tycket inte att det var kul. Jag tröttnade. Har som sagt testat massa dieter och tränar 3 gånger i veckan. OCh det här är den första dieten som faktiskt funkat med mycket resultat och snabbt. Jag ska vara smal. Jag ska skratta när jag testar deras byxor för att dom är helt förstora. Fan alltså! Nu är det min tur att vara smal, det är det! Jag ska vara smal. Jag blir det, snart.

Jag förstår om nån bilr upprörd över det jag sa igår, men jag skryter inte eftersom jag skriver anonymt skulle aldrig säga till nån jag kände, jag har den här bloggen så jag kan få ut allt som är i mitt huvud, jag har ingen ätstörning är bara lite fixerad vid att bli smal. Men jag vill inte ha uppmärksamhet, jag vill ha nån att prata med bara få söga allt jag känner, tänker, vill. Jag har ingen i mitt liv jag kan prata med, och jag har många tankar, som dom flesta tonåringar därför kommer jag skriva allt jag känner. Jag behöver få ut det, men ni behöver inte klanka ner på mig för det. Och jag har dålig ämnesomsättning. Jag har som sagt provat fler olika dieter, varit jätte hälsosam, varit hos dietister och jag har dålig ämnesomsättning. Det är något jag vet, sen vet jag också att jag har ett starkt sötsug. Jag vet skillnaden. Jag är inte dum. Jag känner mig bara jävligt ensam och det här med bloggen har hjälpt tills ni som läser mina tankar börja klanka ner på dom, visst tyck att det är en dum ide men kom inte och säg att jag är en attensionhoe eller vad du sa. Det är inte rätt, jag skriver inte något för att få nån annan illa till mods, jags kriver precis det jag tänker, saker ingen vet om mig, det är jobbigt även om jag är anonym, det är jobbigt men skönt. Jag har lixom inte alla tankar i huvet så snälla, tyck vad ni vill om vad jag gör men var inte så personligt nedklankande. Snälla.

Tänkte prata lite om mig själv och min sexualitet och så. Jag vet inte men jag kan möjligtvis vara bi. Men jag vet inte, det är inget jag säger öppet verkligen inte ingen vet. Och ni vet ju inte vem jag är så det gör inget :) Jag vill okcså köpa en dildo, så jag kan "spräcka" mig själv innan jag blir av med oskulden, så det inte gör så ont. Eller vad tror ni? Sen vill jag också verkligen ha sex nu. Men jag vill att försat gången ska vara med nån jag verkligen älskar och är stört kär i och som känner likadant för mig (om det är möjigt) Men sen har jag en kille som jag känner som jag vet vill ha sex med mig, vi skulle kunna vara kk. Men jag vet inte. Jag känner mig nästan skizzo. Vill men vill inte. Är det konstigt att jag är 15 år och aldrig har gjort nått annat än att strula. Jag vet inte men jag känner mig så barnslig. För jag är en väldigt sexuell person. Jag tycker bara att det är jobbigt att säga om jag tycker nån är söt eller what ever, för den personen kanske tycker jag är jätte äcklig och då blir det ju jobbigt. Så alla är bara fula, säger jag iaf. Önskar att jag vore mer säker på mig själ, hoppas jag blir det sen när jag är smal.. Behövde bara säga det.

Jag är glad över det här med måtten, men jag har lixom börjat gå upp i vikt, eller ja inte gå upp i vikt. För 2 dagar sen eller nått vägde jag ju 66,7kg och igår morse och imorse vägde jag 67,4 eller nått sånt. jag förstår inte varför. Jag äter inte mer än 800 kcal per dag, ofta mindre. Jag fattar inte. Jag var ju nära mitt första mål på 65 kg och nu är jag så långt ifrån. Vet inte vad jag ska göra. Tror jag får planera morgondagens schema. Vad tror ni om det här?

Frukost: 2 polar extrem smörgåsar med en bit skinka (130 kcal)
Lunch:  2 polar extrem smörgåsar med en bit skinka (130 kcal)
Fika: Vet inte än vad men max 200 kcal
Middag: 1 skål varma koppen kantarell aoppa (100 kcal)
Kvällssnacks: Kanske lite gurka? (max 40 kcal)
Totalt: max 600 kcal

Kan det hjälpa mig på traven? bläääää jag vill vara smal! Och ni som har kommenterat och frågat, nej jag är inte anorektiker, vilken anorektiker väger 67 kg?  Och ja om jag blir smal av att lägga mig hungrig så gör jag det. Tror jag ska köpa hungerdämpande så kan jag äta ännu mindre. :D Jag ska vara så jävla snygg till sommaren!

Idag mår jag lite bättre, vilket bara beror på att min morgon vikt var 68,2! Så jag har alltså gått ner allt jag gick upp när jag var borta. Och väger min hittills lägsta vikt! Känns underbart. Nu måste jag bara hitta nånstans att vara ikväll, så kanske allt känns bra?

Gott nytt år förresten. 2009 kommer bli ett bra år. Kommer vara nöjd med min vikt till sommaren så jag kan ha korta shorts och bada med kompisar. Att vara smal kommer föhoppningsvis(och troligtvis) få mig attt känna mig snygg och därför få bättre självförtroende och kanske våga få ihop det med nån kille, eller tjej. Vill verkligen ha ett förhållande. Börjar gymnasiet också och så kan jag få nya vänner och vara mig själv, mig själv som en smal, snygg tjej med långt hår och fina naglar och bra betyg. Det känns bara som att allt kommer bli bättre. Jag menar det kan väll inte bli värre?

Jag vet att den här bloggen ska vara nån sort mat blogg, mend et är min blogg och nu kommer jag berätta nått som inte har så mycet att göra med mat. Jag har massa kompisar. Har över 400 kompisar på facebook. Men jag har i princip inga vänner. Jag har ingen jag altid kan ringa. Ingen jag kan prata med. Jag har inte ens nånstans att vara imorgon. Har en klänning men ingen fest. Kanske ska på en. Men vafan vet inte ens om jag år komma och jag vill inte tränga mig på :( HATAR MITT LIV! Jag vill vara smal, vit, blond, blåögd/grönögd ha VÄNNER och nån jag kan prata med. Jag har ingen och jag orkar inte leva så här. Le utåt hela tiden och gråta mig till sömns. Jag orkar verkligen inte. Jag vill att killar ska vilja ha mig, tjejer också, för jag tror jag är bi. Men det vet ingen. Jag vill att folk ska gilla mig. jhasfojwabgrnn

Nu har jag kommit hem, kom hem imorse. Jag har haft det underbart, blivit brun, slappnat av. Men den dåliga sidan med att slappna av är att jag släppte allt med vad fett och kalori heter. Jag åt glass, pasta, massa pasta, och usch! Det ända halv nyttiga var frukosten, som egentligen var alldeles för stor! Två fullkornsmörgåsar med "low fat white cheese" och en skål low fat yougurt med färska jordgubbar. Gott var det men nyttigt? Jag har haft sån ångest. Har simmat massa för att försöka träna har sprungit på gymmet. Det var sån tur för löpbanden hade inbyggd TV så jag kunde titta på komedi program och inte tänka på att jag sprang. Jävlans tur för då kunde jag springa en jävla massa mer. En gång sprang jag lite för snabbt, för länge för jag fick ont i bröstet, trodde det var sportbh:n som satt för hårt men det var det inte. Det ploppade upp en skylt på maskinen som sa att mitt hjärtslag var för snabbt, så jag saktade ner och stannade en liten stund. Hjärt slaget hade legat på typ 175 eller nått per minut. Är det mycket? Fortsatte iaf springa sen, och det funkade bra.

Vågade tillsult väga mig nu på morgononen(så det blir morgonvikt). Jag var så rädd att jag hade gått på till 72kg eller nått. Men jag har haft en sån jävla tur! Min morgon vikt låg på 68,9 vilket betyder en uppgång på bara 600 gram, det är ju mycket att gå upp men med tanke på vad jag åt i 8 dagar så. Men jag ska köpa naturdiet dricka och bara dricka sånna hela dagarna tills jag går ner till 68kg. Vad tror ni om det?

Idag blev det 650kcal/1000kcal. Det går faktiskt bra att hålla mig under 1000 gränsen. Eftersom jag kommer träna så mycket när jag är borta så hoppas jag gå ner ännu mer än jag har gjort nu. Nu har jag ju gått ner 0,5 kg per dag hoppas på 0,7 kanske till och med 1kg/dag? Men jag ska ju inte förvänta mig för mycket, men man kan ju alltid hoppas.

Jul är förresten en as dålig högtid. Iallafall om ena ens förälder har rätt bra med pengar och den andra verkligen inte har. Jag kommer lite i kläm lixom. Vill inte köpa för fin present till min pappa så att min present till honom inte är finare än hans till mig. Jaja, fan palar inte med det här mer. Vi kan gå in mer på min famlij och dess problem när jag kommer hem. Puss på er!

Jag skulle vilja böra skriva med nån som är i typ samma sitution som jag eller har varit det och nu är smal. För lite stöd och tips och motivation.  Mejla mig isåfall på [email protected]. Jag behöver stöd, eftersom ja inte kan berätta för nån av mina nära för dom lär bara bli oroliga. God Natt!