Jag har inte någon ätstörning
Om nån av er läst kommentaren innan, eller ja nu har ni ju gjort de, så kan jag lova er att jag inte har en ätstörning jag lovar. Jag bara tröttnade på att vara större än alla mina kompisar, att aldrig kuna låna kläder av dom. Och om nån av dom testade mina byxor så skrattade dom för dom var så stora. Jag tycket inte att det var kul. Jag tröttnade. Har som sagt testat massa dieter och tränar 3 gånger i veckan. OCh det här är den första dieten som faktiskt funkat med mycket resultat och snabbt. Jag ska vara smal. Jag ska skratta när jag testar deras byxor för att dom är helt förstora. Fan alltså! Nu är det min tur att vara smal, det är det! Jag ska vara smal. Jag blir det, snart.
Jag hoppas du inte känner dig påhoppad av mig, för det är absolut inte så jag menar. Jag förstår att du inte känner att du har en ätstörning, och kanske du inte har helt trillat dit. Det jag mestadels menar är att så som du skriver här på bloggen - så precis gick mina tankar när jag var djupt nere i min anorexi. Och dte är det som gör mig orolig. Det är farligt att gå ner på det sättet som du gör, det påverkar din kropp starkt även i framtiden, på sätt som du inte kan se (som bentäthet, exempelvis). Jag förstår verkligen att du gärna vill gå ner i vikt. Jag har varit överviktig, en gång i tiden vägde jag över 80 kilo, och det är inte heller roligt - jag vet. Men det finns bättre sätt. Se bara till att du inte går längre än din målvikt. Att hela tiden fortsätta sträva neråt blir en ond spiral.
Jag vill bara väl - anorexia är ett rent helvete som jag inte önskar någon. Om du tycker den här kommentaren är irrelevant behöver du inte godkänna den. Jag hoppas du kommer till en punkt där du kan känna dig stolt över dig och din kropp :)
Nejdå inte påhoppad, ville bara förklara att jag inte har en ätstörning :)
